Mammas kusiner Bradnstedt

Mamma Anna Alexandra hade två kusiner, Hedda och Elin, som hon och övriga familjen hade mycket kontakt med. Hedda arbetade på en textil fabrik i Norrköping. Hon kom till Gryt varje sommar när hon hade semester. Hennes semester var en vecka. Ibland bodde hon hos oss men oftast bodde hon hos min mormor och morfar.
Mormor och morfar flyttade från Vickeboda till Annelund, där de bodde i det röda huset, 1928 flyttade de därifrån till Ekhyddan där de bodde resten av livet. Då flyttade ladugårdskarl´n från Ekhyddan till Lilla Kallkärr och huset blev ledigt för mormor och morfar.
Morfar dog 1932 och i samband med det kom mammas lillebror Harald hem från USA. Han stannade hos mormor fram tills hon dog (1938) Vad jag kan komma ihåg arbetade han inte under den tiden men när mormor dog flyttade han tillbaka till USA,

Elin åkte tidigt till USA, så mamma och hon hade brevkontakt under den tiden. Jag tror att hon kom tillbaka till Sverige och Norrköping på 50-talet och efter det kom hon ofta på besök på somrarna. Ingen av flickorna Brandstedt gifte sig. De hade en bror som jag aldrig träffade.

Pappa Gunnar

Min pappa övertog tegelbruket i Sörby i Valdemarsvik efter sin bror Gottfrid. Jag tror att han övertog det 1905. Där levde han som ungkarl och 1908 brände han det sista teglet för då var leran slut. Han hade vaktat och eldat i ungarna för sista gången alldeles till midsommarafton 1908. Trots den långa perioden av arbete tog han ändå cykeln och cyklade iväg på dans på midsommaraftonskvällen. Jag vet inte säkert om det var då han cyklade till Gryt och uppvaktade mamma Anna.

Mamma blev klar som sjuksköterska 1904. Då började hon arbeta i Vara tillsammans med sin studiekamrat Anna Kristoffersson och Elin Hallmark.

Anna i Vara kom ofta på besök hos oss genom åren. Jag kommer också ihåg att Elin var och hälsade på oss någon gång.

I mars 1909 gifte sig mamma Anna och pappa Gunnar. Då var leran redan slut och de arrenderade istället gården Sörby under 4 år.

14 mars 1913 gick flyttlasset från Sörby till Dala. Då var Börje (1909 och Karin (1910) födda. Bara två veckor efter flytten föddes Sune.

Farmor Karolina

Min farmor, Carolina Magnusson, (1839 – 1932) var född och uppvuxen i Högved. Hon gifte sig med Mosse Jonsa (Magnus Jonsson) som kom från Drothem till Åbäcksnäs där han arbetade i trädgården.

Pappan hette Anders Jönsson och hans släkt hade bott på gården i Högved sedan 1600-talet.

Karolina startade affär i en bod hemma. Den affären övertog sedan sonen och därefter sondottern.

Karolina gick då och då i olika affärer i Norrköping och tittade på moderna och fina kläder. När hon kom hem ritade hon av dem ur minnet och sydde sedan upp de olika klädesplaggen.

Farmor kom hem till oss ibland och stannade några dagar. Då fick hon skjuts fram och tillbaka, från början var det hästskjuts men så småningom köpte dottern Annas familj i Uppgården bil och då fick hon nog skjuts av dem.

Ibland berättade hon olika spännande saker för oss. En gång minns jag att hon berättade om hovnarren hos Gustav III, Hellman. Han skulle underhålla kungen och hovet. Han hade många olika konster. En gång var polismästaren i Stockholm på besök hos kungen. Polismästaren gick under det inte så tilltalande namnet Grisen bland folket. Hovnarren skulle underhålla men kunde inte låta bli att anspela på Polismästarens öknamn. Han skaldade:

 ”Av druvor pressar man vin, av grisar blir det stora svin”

Du ska berätta något kungligt, sa Kung Gustav, för att inte polismästaren skulle bli sårad av gris-anspelningen. Då fortsatte Hovnarren Bellman att skalda:

”Absalom var en kungason. Salomon var hans broder. Ronten (=galten) han var grisens far och sona var dess moder.”
 

barnmorskan hämtas i Valdemarsvik

När jag föddes bodde vi i Dala som ligger utanför Fredriksnäs. När det var dags för mamma Anna att föda mig i februari var det smällkall vinter. Helge, min kusin från Högved, var dräng hos oss 1920 och han skickades med släde för att hämta barnmorskan i Valdemarsvik.

Han tog den snabbaste vägen: Från Dala över skogen förbi Långdal och Lenalund, ner över Trehörningen. Förbi Kvarntorp och ner till Gåsen. Därifrån Gåsbäcken ner till Valdemarsviken och in till samhället.

När barnmorskan kom ut och såg hästen var hennes kommentar; "Hade de ingen bättre häst?" och Helge svarade att "Nää, de´ skulle va´ den likste di hade".





Helge tog samma väg tillbaka. Jag vet inte om barnmorskans kommentar fick honom att hålla rejäl fart eller om det var brådskan med födseln. När de kom fram var hon imponerad och berömde att hon aldrig hade åkt så snabbt. De hann fram i tid också.

orientering

Den sport jag hållit på med mest är orientering. Det var mina storebröder Börje och Sune som började orientera med Valdemarsviks IF när jag var 11 - 12 år. Då blev jag lite intresserad och ville hänga med dem. Och så började mitt stora intresse.


Vi sprang för VIF fram till 1942, då Gryts IF återbildades.
Den största orienteringsklubben när jag började orientera var annars SGU, Sveriges Godtemplar Ungdom. De hade sina största framgångar i slutet av 30-talet då de vann budkavlen 3 eller 4 år.

1946 bildades Hammarkindspojkarna. Som man kan höra på namnet var det bara pojkar med i början men så småningom kom flickorna och ville vara med och orientera och då bytte vi namn till HOK, Hammarkinds OrienteringsKlubb

1952 hade vi i HOK vår största framgång i 10-mila som gick någonstans i skogarna söder om Stockholm.. Vid 2 växlingar ledde vi men till slut kom vi på 11:e plats, 20 minuter efter Nais som blev 10:e lag.

Första sträckan sprang Sture Magnusson och Hasse Magnusson sprang 2:a sträckan och växlade som nummer 5.
Ragnar Hermansson och Gusum-Lasse ledde sina sträckor men 5:e sträckan hade en skum kontroll så hela täten sprang bort sig. Trysberg, Robertsson och Vester var också med i laget. Efter sträcka 8 lämnade Elving Magnusson öcer till mig som 11:e man. Jag bommade lite och växlade sedan över till Bertil som 16:e lag. Bertil sprang slutsträckan och lyckades avancera till 11 plats.

Under många år var orienteringen mitt bästa sätt att koppla av från arbetet i lantbruket.

Distriktsmästerskap - Nattorientering

1950  var jag med på DM i nattorientering. Starten var i Storskogen i Åtvidaberg och målet var i Björsätter. Sträckan var 15 km och det var masstart. Tävlingen gick bra för min del och jag slutade 1;a. Jag slog andremannen med bara en sekund.

2:an var Karl Ivar Jonsson som tävlade för Nais. Kar lvar skrev själv idrottsreprtage i tidningen (Norrköpingstidningar) och rubriksatte just den här tävlingen med ”Karl Ivar sekundslagen”. Att jag vann kom med lite i en bisats.

Stafett på hembygdsfesten i början av 1940-talet

Det var hembygdsfest på Prästgårdsängen i början på 40-talet. Då var det en stafett. Det kom ett lag från Valdemarsvik och så var vi ett brödralag från Gryt. Första sträckan var simning som jag hade. Jag simmade från festplatsen över till Prästgården. Där tog min bror Sune över och sprang en terrängsträcka upp runt Forshem och tillbaka till festplatsen nedanför kyrkan. Där tog Yngve över och paddlade över Kyrkviken till Karlberg där han rundade en boj och sedan till Knallen. Vid Knallen tog Bertil sista sträckan löpning tillbaka till festplatsen.  

artikel från NTi samband med att jag fyllde 90 år

 

Jag hittade artikeln från NTi samband med att jag fyllde 90 år så den kan ni få läsa här nu.


I långa loppet är det Gryt som gäller

"Det är inget skryt. Men jag bor i Gryt". Den dekalen skulle sitta fint på Sixten Magnussons bil. Under hela sitt 90-åriga liv har han bott och verkat i Gryt. Och trivts.

Vem: Sixten Magnusson

Vad: Fyller 90 år i dag

Firar: I Gryts bygdegård

I dag blir det öppet hus i bygdegården, där han för övrigt träffade sitt livs stora kärlek, frun Anna-Maria Magnusson. Det var under en av de otaliga danstillställningarna, arrangerade av Jordbrukareungdomens förbund, JUF, som kärleken slog till. Allt medan andra världskriget rasade utanför den svenska gränsen.

- På den tiden var det fart i bygden. Vi kunde räkna in runt 300 föreningsmedlemmar. Men det handlade inte bara om nöjen. Det fanns också möjligheter att förkovra sig. Men också tävlingar. Hade vi inte haft JUF, så vet jag inte vad vi skulle ha gjort, säger Sixten Magnusson som började arbeta i familjens jordbruk 12 år gammal.

Agrara framgångar
Prästgården 1:1 - eller mer obyråkratiskt - Forshem, heter gården, som hans pappa började arrendera av kyrkan 1921. Det var samma år som Sixten tog sina första stapplande steg i Grytsmyllan. Allt eftersom stegen blev stadigare och längre och åkrarna mer välbekanta, fasades han in i arrendegårdens arbete.

- Det slutade med att jag och min bror Bertil övertog arrendet 1949. Jag funderade faktiskt aldrig på något annat jobb.

Det var en högst kunnig och på många sätt erfaren Sixten Magnusson som axlade ansvaret för kyrkans egendom. Förutom flera års arbete i familjejordbruket, som för övrigt brodern Bertil lämnade 1955, hade han också med framgång tävlat i ett flertal agrara tävlingar, vilka i dag ter sig aningen egendomliga. De ligger i vart fall ljusår från olympiska discipliner.

- Inom JUF hade vi arbetstävlingar, men också tävlingar i rotfruktsgallring och potatisupptagning. 1940 blev jag för övrigt östgötamästare. Mitt potatisland utsågs till länets bästa.

Och länet skulle visa sig ha stor betydelse i ett annat sammanhang, nämligen när kärleken skulle beseglas mellan Sixten och Anna-Maria

- När vi förlovade oss cyklade vi Östergötland runt på tandem. Själva förlovningen skedde på Omberg i ett tält, berättar 90-åringen, medan frun dukar upp hembakat på köksbordet.

Baddare på traktor
I det magnussonska hemmet ger vedspisen ifrån sig ett hemtrevligt sprakande och utanför fönstret ligger Kyrkviken täckt av is och snö. Från fönstret kan han se sin forna arrendegård, som han lämnade vid 60 års ålder.

Då hade han och frun Anna-Maria brukat Forshem i 30 år. Drygt 63 tunnland mark, en lagård och en massa djur hade varit basen för försörjningen inom familjen, som också utökades med fyra barn.

- Anna-Maria jobbade mycket i lantbruket. Hon var en baddare på att köra traktor, säger Sixten Magnusson, som har varit vittne till jordbrukets mekanisering.

- Under min tid försvann hästarna när traktorn kom in i bilden. Men även den automatiska utgödslingen gjorde arbetet lättare.

- När pappa tog över gården hade vi 13 arbetshästar, tillägger mannen som inte fick nog av det slitsamma arbetet i jordbruket.

Lopp på lopp på lopp
Den spenslige Sixten Magnusson har nämligen en idrottsbakgrund som heter duga. Eller vad sägs om 11 Vasalopp, 7 Vättern runt och 2 Lidingölopp?

Så det blev ingen Svensk klassiker?

- Nej, jag deltog aldrig i någon Vansbrosimning. Man tvingas hålla på för länge i vattnet. Jag skulle ha frusit som en hund, säger mannen vars fysiska förmåga har varit enastående.

Så sent som förra året deltog han i Vasaloppets kortare distans - Kortvasan. I år skulle det också ha skett. Med det klaffade inte.

- Nej, jag har ett klaffel på hjärtart, vilket begränsar min fysiska förmåga, förklarar mannen som klämt lagg i fädernesspåret.

Men det är framför allt orienteringen, som han vurmat mest för, vilket under senare år även har fört honom till flera av kommunens skolor, där han har undervisat i ämnet och även varit ledare för det praktiska skärmletandet i skogarna

Jo, i brandkåren också
Gryt är känt för sina otaliga föreningar. Sixten Magnusson är, eller har varit, medlem i de flesta. Att räkna upp dem skulle ta alldeles för stor plats. I stället försöker vi pricka in en förening som han inte varit med i. Vi går bet. Så vi drar till med kyrkokören och brandkåren.

- Jodå, där har jag också ingått.

Lagom är bäst
Mr Gryt har aldrig varit de yviga gesternas man. Snarare lugnet själv och när vi ber makan karaktärisera Sixten med ett enda ord blir det "envis". En god karaktärsegenskap, som har bäddat för fina resultat både inom lantbruket och idrotten. Ja, faktiskt även inom teater och folkdans, som han också har sysslat med.

Nu har han med ålderns rätt dragit ner på tempot och i dagar som dessa följer han OS. Men nutidens idrott svarar inte riktigt mot hans uppfattning om idrottsutövning.

- Vi tränade inte så frenetiskt. Tog det inte så allvarligt på den tiden.

"Lagom är bäst", anar man att Mr Gryt tänker, vars framgångar inom arenaidrotten bland annat har utmynnat i ett junior-DM i stav, som tog honom över 3,10 meter.

Skriven av
Bo Cederqvist 0123-516 68 bo.cederqvist@nt.se

Glimtar av idrotten i Gryt i slutet av 1800-talet och under 1900-talet

 

Under 1880-talet verkade en skarpskytteförening i Gryt. Ledare var Komminister Anders Törnfelt. 1906 bildades Gryts Skytteförening. Då fanns många bra skyttar bl.a. Trybom, Karl Lindberg, August Karlsson och bröderna Langström.

Första halvan av 20-talet anordnade Einar Karlsson och Gunnar Magnusson skidtävlingar för ungdomar.
1925 verkade en förening som hette Evelundspojkarna. 1927 bildades Gryt IF. Friidrott, skidor, orientering och boxning var grenar som förekom. På vintern samlades man i första gården i Fyrtorp. Höjdpunkten var när man ”bussade” ihop Artur Berg och Valter i Alum i en boxningsmatch.
1930 anordnade Gryt en stortävling på skidor. Start och mål var på Handelsföreningsplan. Banan gick runt åt Hosum och åktes två varv (3mil). Det var 13 gärdesgårdar på varje varv som löparna fick forcera så gott de kunde. ”Svajen” från Gusum blev arg och bröt efter ett varv.
Valdemarsvik tog hem det mesta.

Stafettlöpning anordnades i Gryt, Valdemarsvik, Gusum och Ringarum samt Dagbladsstafetten. Jag minns Ringarumsstafetten 1933. Ringarum hade köpt fina priser till segrarna, de var ju säkra på att vinna. Näst sista sträckan 1500 m. gick på ”Bälja” i full motvind. RIFs storlöpare Arvid Vallèn drog och Gryts Lage Jonsson låg i rygg och sprang om på upploppet. Slutsträckan 100 m sprangs av 15-årige Lennart Sternö men Gryts ordförande Lindvall haltade med nästan lika fort, han var så glad och viftade med armarna.

Idrottsföreningen ”Krubban” bestod av 3 medlemmar, Bertil och Sixten Magnusson samt Bengt Helm, som blev svensk skolmästare i kast med liten boll. Han blev också 70 meters-kastare i spjut.
En gång när vi tränade borta vid Farmors Ek där Lillebo nu ligger stannade en lastbil med hytt på flaket. Gryts IF skulle ut på stafett, men de saknade några byxor, så vi fick lämna ifrån oss våra.

Vi anordnade idrottstävlingar för våra skolkamrater på vår egen idrottsplats bakom berget vid Forshem. En gång hade Pappa köpt små chokladkakor till pris som vi gömde i en bergskreva. Vår dräng Adolf kom och åt upp chokladen. När vi frågade varför han gjorde så svarade han.
-”Annars hade di ju smälte”.

1937 till och med 1941 tävlade vi för Valdemarsviks IF mest i orientering.
1939 blev trädgårdsmästaren på Åbäcksnäs Hasse Johansson, som då tävlande för Åby, distriktsmästare. Sixten Magnusson blev 2:a i juniorklassen och vann laget. 1940 blev Sixten juniordistriktsmästare i stavhopp 1942 återuppstod idrottsföreningen i Gryt. Gryt tog DM i budkavleorientering på skidor med Sune, Bertil och Elving Magnusson i laget. Hasse Magnusson vann junior DM och Sune Magnusson blev landsbygdsmästare i orientering.
1942 vann Gryt klass C i 10-manna i dagbladsstafetten. Största framgången i orientering 1943 var när vi i Sankt Olofs träffen i Ändebol kom 2:a i lag efter Katrineholms SK slagna med endast 47 sekunder. Inge Åström vann junior DM på 3000 m och blev 5:a på junior SM och fick pris för bästa Östgötaprestation.
1946 blev Inge Åström distriktsmästare i terränglöpning och Gryt tog även lagsegern.
1946 bildades Hammarkindspojkarnas Orienterings Klubb, då blev det större chans i lagtävlingar. 1950 tog Sixten Magnusson DM i nattorientering, 1952 tog Hans Magnusson DM i både dag o natt. Samma år blev klubben elfte lag i Tiomila efter att ha haft ledning vid 3:e och 4:e växeln. Flera av Grytspojkarna var uttagna att delta i SM under åren.
1959 blev Hammarkindspojkarna Svenska mästare i juniorbudkavlen. Bertil Engman Gryt tillsammans med ”Månen” och Östen Karlsson ingick i laget. 1948 tävlade Bengt M och Sixten M för Gusums IF på skidor. På DM 15km blev Bengt 2:a. På 5-milen blev vi tillsammans med ”Gusums-Lasse” 2:a i lag, slagna med endast 2 sekunder av Finspång.

Åren kring 1970 var Grytsungdomarna med i en skidserie, som dom vann de flesta åren. Under årens lopp har ett 20-tal Grytsbor deltagit i Vasaloppet. Även i Vätternrundan och Lidingöloppet har vi varit representerade.
På 80- och 90-talet var det motionslopp som gällde, på Stockholmsmaran har Barbro Hammenstig gjort fina resultat. Även Emma Hammenstig m.fl. har gjort fina resultat.
Bandy spelades under 30 och 40-talet mot olika klubbar i Valdemarsvik. Ishockey och fotboll har förekommit, men i liten omfattning.

Gymnastik för herrar har bedrivits sedan 1940. Damgymnastiken har endast förkommet de sista 15 åren.
I badminton har Stig Johansson lagt ner ett stort arbete och fått fram många bra ungdomar bl.a. Elin och Johanna Bilfeldt.
Det finns mycket mer att skriva om, men det här får räcka.

Den här texten har tidigare publicerats i Grytsbladet 2/2003      

Examensdagen

Trots att jag trivdes ganska bra i skolan såg jag fram mot examensdagen varje år.
Dagen före den stora dagen fick några av oss pojkar gå ut med yxa för att hämta björkar att smycka skolsalen med. Vi skulle också ha björkar vid ingången till skolan. Vi fick gå till olika skogsområden i närheten. En gång gick vi ända ut till Stuten som ligger halvvägs ut till Ekön.
Medan vi pojkar gick i skogen med yxan och sedan släpade de hugga björkarna till skolan, fick flickorna gå ut i närheten av skolan och plocka blommor.
På avslutningsdagen var skolsalen vackert klädd med både blommor och björkar. Allt var så högtidligt och glädjefylld. Alla vi skolbarn hade våra finaste kläder på oss. Många föräldrar kom också finklädda och lärarinnan hade sin finaste klänning.
Vi fick sjunga flera psalmer och förhördes av lärarinnan. "Kommungubbar" kom också och skulle kontrollera att vi klarade de olika förhören.
Innan vi fick gå ut till den väntande sommaren, delades betygen ut och som avslutning sjöng vi "Den blomstertid nu kommer". Den psalmen sjungs nog fortfarande i skolorna på avslutningar. Den är skriven av diktaren Kolmodin och vi fick veta att han hade diktat den vid en vacker ödekyrka på Gotland.
Nu skyndade vi oss ut efter att vi hade sagt adjö till lärarinnan. Sommaren verkade oändlig den här dagen och oss väntade både hårt arbete och skön avkoppling.

Vargen kommer till Gryt

I början av 1840-talet bodde familjen Zetterberg i Hagaborg. De hade två döttrar som var i 10-årsåldern. den ena av döttrarna gifte sin med Klas och blev kvar på Hagaborg även som vuxen. Den andra dottern gift sig med en pojke från Snäckvarp. Han och hans bror tog namnet Snäckenström efter gårdsnamnet.
Det är den senare dottern som jag ska berätta om.
Någon gång i början av 1840-talet upptäckte folket i Hagaborg att det strök en varg i närheten. Den gick ut på Alkärret som låg ut mot Ekön och ännu inte uppodlat, utan bara ett stort kärr. De fick bråttom att ta in sina husdjur för att inte vargen skulle få en måltid serverad på ett lättsamt sätt.
De tänkte också på folket som bodde ute på Ekön och som inte visste om att vargen kommit. Hade de några djur ute på skogen som vargen lätt kunde riva? De beslutade att de måste varna folket ute på Ekön och skickade iväg dottern den cirka 5 km långa vägen. Det var inte förrän hon kommit iväg en bra bit och utom synhåll som de kom att tänka på det vådliga i att skicka iväg ett litet barn en så lång väg och med en varg i närheten.
Lyckligtvis kom flickan välbehållen både ut till Ekön och tillbaka hem.
Flickan som gick ut till Ekön för att varna för vargen gick som vuxen under namnet Madam Snäckenström och var känt som en klok gumma.

En resa genom Gryt och tiden del 4

Vi fortsätter nu vägen till vänster ner mot Rågeterdalen.

Nästa hus på vänster sida byggdes som Ålderdomshem 1930 och fungerade som det fram till 1995. Efter det  har det varit pensionat.

Sedan har vi Lundgrens trädgårdsmästeri. Det byggdes av Harry Lundgren som kom från Skåne. Han var gift och hade två söner, Lennart och Roland.

Lennart tog över trädgårdsmästeriet och byggde sedan ett boningshus på tomten.

Efter trädgårdsmästeriet, på vänster sida, finns Almdal. Huset hette från början Sundsholm.  Där har affären som först var i Friden, funnits. Den som drev affären bodde där då.  Efter att affären flyttat till Evelund bodde där ett par bröder som hette Kjellgren. Under årens lopp bodde även Karin (Slöjdlärarinna) och Olle Jonsson, som kom från Skrädderbo, in mot Släthäll avtagsväg från Fredriksnäsvägen. Han var bonde på Norrtorp, innanför Snäckvarp, innan han flyttade till Almdal. Döttrar Birgitta, Inger och Kerstin. Även Harry Lundgren och Lennart Lundgren bodde i Almdal. På senare år har det bott sommargäster där.

Karin Melström (Distriktssköterska) bodde i nästa hus, hon lät även bygga huset. Hon var född på Skeppsudden, på väg mot Koppartorp.

Sedan ligger ett gammalt hus, byggt i slutet av 1800-talet. På 30-talet bodde där en sadelmakare som hette Österlund.

Furuliden, byggdes av Kalle Bilfelt den äldre, sedan har Kalle Bilfelt den yngre som var båtmotor- mekaniker med hustru Elsy (Hon var född Jonsson från Armö, bodde sedan i Fridhem i Hosum, därefter Kommunalhuset där mamman var vaktmästare. Hennes pappa var murare.) och barnen Björn, Pelle och Lena bott där. Elsy bor fortfarande kvar i huset.  

Furuberga, byggdes av en äldre man från Gräsmarö. Amy Johansson har även bott där, hon hade pensionat på Kättilö på 30-talet. Sedan bodde Norma (född Johansson) Andersson med föräldrar där. Hon är gift med Villy Andersson och de har bott på Kättilö. Villys familj kom på 30-talet till Koppartorp.

Lövhyddan, ligger på höger sida i kurvan, mitt emot Furuberga. Det byggdes av Axel Andersson som var byggmästare. Han bodde där tillsammans med hustru och en dotter.

På höger sida, före Rågeterdalen hade Kalle Bilfelt sin bilverkstad.

Ovanför bilverkstan finns ett hus som Erneberg byggde, han var gift med Gertrud Lindberg från Söderön. Sonen heter Stellan Erneberg han bor i huset nu.

Det ligger ett litet rött hus på höger sida, efter Ernebergs hus, där Hjulström bodde på 20-30 talet. Han tjänstgjorde som hamnfogde vid Rågeterdalen. Vid Rågeterdalen la Stockholmsbåtarna, ”Tjust”, ”Gamleby” och ”Maria” till på sin väg från Stockholm till Västervik och tillbaka. ”Maria” gick mellan Norrköping och Västervik.

En resa genom Gryt och tiden del 3

Första huset på vänster sida på rakan är Leonsborg. Detta byggdes på tidigt 30-tal av Leonard Östling, som var gammal grytsbo och självlärd veterinär. Han var först kogubbe på Åbäcksnäs men blev sedan kyrkvaktmästare. Hans hustru hette Anna. De hade två döttrar, den ena hette Linneá,  samt sonen Orvar som sedermera blev handlare i Gryt. Han började med försäljning på glasverandan i Leonsborg som sedan utökades till ett stort rum på nedervåningen. Därefter byggde han mitt emot handelsföreningen där han sedan hade sin affär därefter flyttade han in i det stora huset.(berättar mer när vi kommer dit).

Efter Leonard flyttade Arne Johansson, åkeriägare, in i huset, tillsammans med hustrun Ines och sönerna Åke och Aije.

Efter Arne bodde Inger Jonsson från Almdahl in där med sin familj.

Efter Inger flyttade Carolina Magnusson (barnbarn till Lisa Person född Gustavsson från Uppgården, Hosum. Lisa var kusin till mig) med make Anders Karlsson (barnbarn till Tia Engman, född Magnusson från Högved. Tia var kusin till mig) de äger fortfarande huset och hyr ut huset till Johan Magnusson (barnbarn till Bror Magnusson i Högved. Bror var kusin till mig) från Högved med hustru Susan.

 Efter Leonsborg ligger Lillebo, det byggdes av Daniel Karlsson, i slutet på 30-talet. Han bodde  där tillsammans med hustrun och barn.

En chaufför hos Bergström, bodde där ett tag innan Knut Flygare och hans syster flyttade in.

Nästa hus är Villebo, numera Sjöhem, som byggdes av Karlsson. Ville Boqvist bodde där på 40-talet tillsammans med fröken Holmlund, de gifte sig i pensionsåldern. Efter Boqvist flyttade familjen Karlsson in. Han tog sig sedermera namnet Elofsson.

Stigtomta, där bodde Rudolf Engman som även byggde huset. Hustrun hette Filipsson som flicka. De hade tillsammans tre barn, Stig, Birgit och Bertil. Efter familjen Engman vet jag inte vem som flyttade in. Rudolf Engman flyttade sedan till Lugnet som han rev och byggde upp Skogshall istället. Skogshall ligger ovanför Stigtomta.

I Skogshall bodde sedan distriktssköterskan Hilda Johansson som gifte sig med Olle Johansson från Gräsmarö som jobbade vid tullen.

Marie Österström med make och barn har också bott i Skogshall.

Stigtomta köptes på 70-talet av Hans Karlström.

Ovanför Skogshall ligger Skogsbacka, som byggdes av Tore Östlunds far. Sonen till Tore, Krister byggde ett hus bredvid.

Karlsro ligger efter Stigtomta, efter vägen upp mot Skogsbacka. Det byggdes av ”Kalle Karlsa” med hustru Hildur (född Asplund från Nyhagen innanför Kalerum). ”Kalle-Karlsa” var taxiägare som sedermera blev Kommunalordförande, i och med att han blev Kommunalordförande flyttade han till Kommunalhuset.  Efter ”Kalle-Karlsa” flyttade Henrik Johansson som närmast kom från Karlskog och var född i Dal i Gryt med sin hustru Ingrid (hon kom som hushållerska till Henrik) in i Karlsro.

Efter Karlsro kommer Hamra där Martin Levin och Olga Grip Levin bodde. Olga var distriktssköterska, före Hilda, och kom från Jämtland. Martin byggde huset. Efter Martin Levin flyttade Åke och Märta Lindberg dit. De kom  från Söderön och Märta bor fortfarande kvar i huset.

På övervåningen bor en son till Märta med sin familj.

Jenny Malmberg på Åbäcksnäs byggde nästa hus som heter Berga. Hon byggde det som ett hyreshus och hyrde ut lägenheterna, hon bodde aldrig där själv. Bl.a har Ture Magnusson från Harstena och hans hustru Eva (från Stockholms skärgård) bott där med sina två barn. Ester Humbla var en annan hyresgäst. 

Efter Berga på vänster sida ligger ett litet trädgårdsmästeri som byggdes av Hans Johansson. Han var trädgårdsmästare på Åbäcksnäs och kom från Åby, Norrköping. Hans fru kom också från Norrköping. De hade två döttrar. Birgitta övertog huset tillsammans med sin man, Lennart Lundgren, och hon bor fortfarande kvar där.

En resa genom Gryt och tiden, del 2

Nästa hus på vänster sida, Tallarna, byggdes av Gerhard Rosenberg som bodde där tillsammans med sin fru Dagny (Fagerberg som flicka, från Högved) och sonen Björn. De bodde på nedervåningen. Från början bodde Nils Karlsson, Konsumbiträde, (som växte upp hos ”Kalle Karlsa” och Hildur) och Siv Karlsson, småskolelärarinna. (Siv kom från trakten av Luleå).  Efter Gerhard köptes huset av en familj med en som som kallades Kalle-Ville. De kom från Karlsö.  Nu bor Berth Andersson med hustru Märit där.

I sista huset på hö sida, mitt i kurvan, byggdes ett "barnrike hus". Där bodde Helge och Elin Larsson med sina barn Sten, Rut, Inga, Britt, Berta, Viola, Karin och Nisse. Nu bor där Susan och Ulf Asklöf

På vänster sida i kurvan ner mot rakan ligger Solliden. Huset byggdes 1935-36. Den som lät bygga huset var Fjärdingen Sigurd Johansson. Han var Furir i det militära men kom till Gryt som Fjärding. Fjärding var en slags polis för Gryts socken. Hans hustru hette Agda (kom från Ödeshög/Vadstena trakten) och de hade barnen Birgitta gift Björkman, "Kutting" (vet ej vad han heter) och Staffan Johansson alias ”Staffman Sigurdsson”.

Karl-Gustav, "Utta", Nahlbom (son till Harry och Anna Nahlbom, Norrgården, Hosum) bor där nu tillsammans med Britt Dahlgren.

Nedanför det huset står Farmors Ek som är en mycket gammal ek.

Och sedan kommer vi fram på den långa rakan som jag skriver om nästa gång.

En resa genom Gryt och tiden, del 1

När du kommer till Gryt, från Valdemarsvik, så hittar du Bygdegården på hö sida, som första byggnad. Den byggdes 1935-36 tack vare en hängiven JUF-styrelse och många frivilliga som bidrog med arbete eller donationer. Ordförande i styrelsen var Sven Löfgren, (född i Finland och kom i 10-årsåldern, till Uppgården, tillsammans med sin syster som arbetade där som guvernant. I Uppgården bodde då Johan Gustavsson gift med min faster Anna). 1935 blev Sven arrendator i Danebo (Som också ägdes av Johan Gustavsson) och gifte sig med Karin Magnusson (Min syster), de hade tre barn, Anders, Lars och Margareta. Sekreterare var Erik Pettersson i Sandvik som var gift med Karin Nilsson från Högved. De hade en dotter och två pojkar.  Kassör var Karl Johansson i Dahl, son till ägaren av Dahl.  Fredrik Jakobsson i Björngården, Hosum skaffade fram donatorer, bland bönderna, av material till bygget. Fredrik kom till Storgården, Hosum, som rättare, från Ljungby i Småland. Här träffade han Maria "Maja" Lindqvist, dotter på Björngården, Hosum, som blev hans hustru, de fick tillsammans 6 barn. Rosa (gift med Gunnar Olofsson från Fredriksnäs), Hans (gift med Margit Askenberg från Högved, mitt kusinbarn), Erik (gift med Birgitta Karlsson-Ring från Norrköping, faster till Marie Björnhammar), Anna-Maria (gift med mig, Sixten Magnusson från Forshem, Gryt) Ingrid (gift med Evert Jonsson från Östra Ryd) och Märta (gift med Sven-Olof från Mossebo, Valdemarsvik)

Vaktmästare, på Bygdegården, var "JUF Nisse" som bodde på övervåningen, i en liten lägenhet. Efter honom kom Nisse Södergren, som vaktmästare, med hustru Ester och sonen Dag.

Efter Bygdegården ligger, Björkliden som byggdes av Elis Andersson med hustru Elsa, barn; Tommy -47, Ingrid -45,  Bosse -49, Kent och Roger 

Uppe i sluttningen till höger ligger ett relativt nybyggt hus som byggdes av Georg Dahlgren, tillsammans med Britt Dahlgren, på 1980-90 talet

Närmast vägen låg ett gammalt hus som finns inte kvar och som var handelsbod. Affären flyttades sedan till Sundsholm som nu heter Almdal, då var det Konsum. Från Almdal flyttade Konsum upp till Evelund (Stora huset) där Patron Söderström hade affär innan. 1937 byggde konsum f.d. posthuset i Gryts centrum, och flyttade in där.

Ovanför, där den gamla affären i Friden låg, fanns smedjan som Karl Levin hade. Det huset har sedan använts av scouterna.

På vänster sida ligger Tallåsen, som byggdes 1983 av Harry Rehnström och hans hustru Birgit, barn Lars-Inge ”Larsa” Rehnström. Familjen kom som arrendatorer, från Löwsta slott där de tidigare arrenderat jorden i 5år, till Åbäcksnäs 3/5 1965. Harry med familj bodde från början på Knallen. Från 3/5 1965 så arrenderade han även Fredriksnäs. Harry slutade som arrendator 1983 (eller 1985), innan dess hade han och sonen Larsa drivit arrendet tillsammans. Mellan 1983(-85) och 1991 drev Larsa jordbruken i egen regi, mellan 1988 och 1991 endast Fredriksnäs. Nu bor Larsa i huset, Tallåsen, tillsammans med Lehna Rolf och dotter. Harry kom från början från Vadstena och Birgit från Nelhannar/Ukna.