artikel från NTi samband med att jag fyllde 90 år

 

Jag hittade artikeln från NTi samband med att jag fyllde 90 år så den kan ni få läsa här nu.


I långa loppet är det Gryt som gäller

"Det är inget skryt. Men jag bor i Gryt". Den dekalen skulle sitta fint på Sixten Magnussons bil. Under hela sitt 90-åriga liv har han bott och verkat i Gryt. Och trivts.

Vem: Sixten Magnusson

Vad: Fyller 90 år i dag

Firar: I Gryts bygdegård

I dag blir det öppet hus i bygdegården, där han för övrigt träffade sitt livs stora kärlek, frun Anna-Maria Magnusson. Det var under en av de otaliga danstillställningarna, arrangerade av Jordbrukareungdomens förbund, JUF, som kärleken slog till. Allt medan andra världskriget rasade utanför den svenska gränsen.

- På den tiden var det fart i bygden. Vi kunde räkna in runt 300 föreningsmedlemmar. Men det handlade inte bara om nöjen. Det fanns också möjligheter att förkovra sig. Men också tävlingar. Hade vi inte haft JUF, så vet jag inte vad vi skulle ha gjort, säger Sixten Magnusson som började arbeta i familjens jordbruk 12 år gammal.

Agrara framgångar
Prästgården 1:1 - eller mer obyråkratiskt - Forshem, heter gården, som hans pappa började arrendera av kyrkan 1921. Det var samma år som Sixten tog sina första stapplande steg i Grytsmyllan. Allt eftersom stegen blev stadigare och längre och åkrarna mer välbekanta, fasades han in i arrendegårdens arbete.

- Det slutade med att jag och min bror Bertil övertog arrendet 1949. Jag funderade faktiskt aldrig på något annat jobb.

Det var en högst kunnig och på många sätt erfaren Sixten Magnusson som axlade ansvaret för kyrkans egendom. Förutom flera års arbete i familjejordbruket, som för övrigt brodern Bertil lämnade 1955, hade han också med framgång tävlat i ett flertal agrara tävlingar, vilka i dag ter sig aningen egendomliga. De ligger i vart fall ljusår från olympiska discipliner.

- Inom JUF hade vi arbetstävlingar, men också tävlingar i rotfruktsgallring och potatisupptagning. 1940 blev jag för övrigt östgötamästare. Mitt potatisland utsågs till länets bästa.

Och länet skulle visa sig ha stor betydelse i ett annat sammanhang, nämligen när kärleken skulle beseglas mellan Sixten och Anna-Maria

- När vi förlovade oss cyklade vi Östergötland runt på tandem. Själva förlovningen skedde på Omberg i ett tält, berättar 90-åringen, medan frun dukar upp hembakat på köksbordet.

Baddare på traktor
I det magnussonska hemmet ger vedspisen ifrån sig ett hemtrevligt sprakande och utanför fönstret ligger Kyrkviken täckt av is och snö. Från fönstret kan han se sin forna arrendegård, som han lämnade vid 60 års ålder.

Då hade han och frun Anna-Maria brukat Forshem i 30 år. Drygt 63 tunnland mark, en lagård och en massa djur hade varit basen för försörjningen inom familjen, som också utökades med fyra barn.

- Anna-Maria jobbade mycket i lantbruket. Hon var en baddare på att köra traktor, säger Sixten Magnusson, som har varit vittne till jordbrukets mekanisering.

- Under min tid försvann hästarna när traktorn kom in i bilden. Men även den automatiska utgödslingen gjorde arbetet lättare.

- När pappa tog över gården hade vi 13 arbetshästar, tillägger mannen som inte fick nog av det slitsamma arbetet i jordbruket.

Lopp på lopp på lopp
Den spenslige Sixten Magnusson har nämligen en idrottsbakgrund som heter duga. Eller vad sägs om 11 Vasalopp, 7 Vättern runt och 2 Lidingölopp?

Så det blev ingen Svensk klassiker?

- Nej, jag deltog aldrig i någon Vansbrosimning. Man tvingas hålla på för länge i vattnet. Jag skulle ha frusit som en hund, säger mannen vars fysiska förmåga har varit enastående.

Så sent som förra året deltog han i Vasaloppets kortare distans - Kortvasan. I år skulle det också ha skett. Med det klaffade inte.

- Nej, jag har ett klaffel på hjärtart, vilket begränsar min fysiska förmåga, förklarar mannen som klämt lagg i fädernesspåret.

Men det är framför allt orienteringen, som han vurmat mest för, vilket under senare år även har fört honom till flera av kommunens skolor, där han har undervisat i ämnet och även varit ledare för det praktiska skärmletandet i skogarna

Jo, i brandkåren också
Gryt är känt för sina otaliga föreningar. Sixten Magnusson är, eller har varit, medlem i de flesta. Att räkna upp dem skulle ta alldeles för stor plats. I stället försöker vi pricka in en förening som han inte varit med i. Vi går bet. Så vi drar till med kyrkokören och brandkåren.

- Jodå, där har jag också ingått.

Lagom är bäst
Mr Gryt har aldrig varit de yviga gesternas man. Snarare lugnet själv och när vi ber makan karaktärisera Sixten med ett enda ord blir det "envis". En god karaktärsegenskap, som har bäddat för fina resultat både inom lantbruket och idrotten. Ja, faktiskt även inom teater och folkdans, som han också har sysslat med.

Nu har han med ålderns rätt dragit ner på tempot och i dagar som dessa följer han OS. Men nutidens idrott svarar inte riktigt mot hans uppfattning om idrottsutövning.

- Vi tränade inte så frenetiskt. Tog det inte så allvarligt på den tiden.

"Lagom är bäst", anar man att Mr Gryt tänker, vars framgångar inom arenaidrotten bland annat har utmynnat i ett junior-DM i stav, som tog honom över 3,10 meter.

Skriven av
Bo Cederqvist 0123-516 68 bo.cederqvist@nt.se

Glimtar av idrotten i Gryt i slutet av 1800-talet och under 1900-talet

 

Under 1880-talet verkade en skarpskytteförening i Gryt. Ledare var Komminister Anders Törnfelt. 1906 bildades Gryts Skytteförening. Då fanns många bra skyttar bl.a. Trybom, Karl Lindberg, August Karlsson och bröderna Langström.

Första halvan av 20-talet anordnade Einar Karlsson och Gunnar Magnusson skidtävlingar för ungdomar.
1925 verkade en förening som hette Evelundspojkarna. 1927 bildades Gryt IF. Friidrott, skidor, orientering och boxning var grenar som förekom. På vintern samlades man i första gården i Fyrtorp. Höjdpunkten var när man ”bussade” ihop Artur Berg och Valter i Alum i en boxningsmatch.
1930 anordnade Gryt en stortävling på skidor. Start och mål var på Handelsföreningsplan. Banan gick runt åt Hosum och åktes två varv (3mil). Det var 13 gärdesgårdar på varje varv som löparna fick forcera så gott de kunde. ”Svajen” från Gusum blev arg och bröt efter ett varv.
Valdemarsvik tog hem det mesta.

Stafettlöpning anordnades i Gryt, Valdemarsvik, Gusum och Ringarum samt Dagbladsstafetten. Jag minns Ringarumsstafetten 1933. Ringarum hade köpt fina priser till segrarna, de var ju säkra på att vinna. Näst sista sträckan 1500 m. gick på ”Bälja” i full motvind. RIFs storlöpare Arvid Vallèn drog och Gryts Lage Jonsson låg i rygg och sprang om på upploppet. Slutsträckan 100 m sprangs av 15-årige Lennart Sternö men Gryts ordförande Lindvall haltade med nästan lika fort, han var så glad och viftade med armarna.

Idrottsföreningen ”Krubban” bestod av 3 medlemmar, Bertil och Sixten Magnusson samt Bengt Helm, som blev svensk skolmästare i kast med liten boll. Han blev också 70 meters-kastare i spjut.
En gång när vi tränade borta vid Farmors Ek där Lillebo nu ligger stannade en lastbil med hytt på flaket. Gryts IF skulle ut på stafett, men de saknade några byxor, så vi fick lämna ifrån oss våra.

Vi anordnade idrottstävlingar för våra skolkamrater på vår egen idrottsplats bakom berget vid Forshem. En gång hade Pappa köpt små chokladkakor till pris som vi gömde i en bergskreva. Vår dräng Adolf kom och åt upp chokladen. När vi frågade varför han gjorde så svarade han.
-”Annars hade di ju smälte”.

1937 till och med 1941 tävlade vi för Valdemarsviks IF mest i orientering.
1939 blev trädgårdsmästaren på Åbäcksnäs Hasse Johansson, som då tävlande för Åby, distriktsmästare. Sixten Magnusson blev 2:a i juniorklassen och vann laget. 1940 blev Sixten juniordistriktsmästare i stavhopp 1942 återuppstod idrottsföreningen i Gryt. Gryt tog DM i budkavleorientering på skidor med Sune, Bertil och Elving Magnusson i laget. Hasse Magnusson vann junior DM och Sune Magnusson blev landsbygdsmästare i orientering.
1942 vann Gryt klass C i 10-manna i dagbladsstafetten. Största framgången i orientering 1943 var när vi i Sankt Olofs träffen i Ändebol kom 2:a i lag efter Katrineholms SK slagna med endast 47 sekunder. Inge Åström vann junior DM på 3000 m och blev 5:a på junior SM och fick pris för bästa Östgötaprestation.
1946 blev Inge Åström distriktsmästare i terränglöpning och Gryt tog även lagsegern.
1946 bildades Hammarkindspojkarnas Orienterings Klubb, då blev det större chans i lagtävlingar. 1950 tog Sixten Magnusson DM i nattorientering, 1952 tog Hans Magnusson DM i både dag o natt. Samma år blev klubben elfte lag i Tiomila efter att ha haft ledning vid 3:e och 4:e växeln. Flera av Grytspojkarna var uttagna att delta i SM under åren.
1959 blev Hammarkindspojkarna Svenska mästare i juniorbudkavlen. Bertil Engman Gryt tillsammans med ”Månen” och Östen Karlsson ingick i laget. 1948 tävlade Bengt M och Sixten M för Gusums IF på skidor. På DM 15km blev Bengt 2:a. På 5-milen blev vi tillsammans med ”Gusums-Lasse” 2:a i lag, slagna med endast 2 sekunder av Finspång.

Åren kring 1970 var Grytsungdomarna med i en skidserie, som dom vann de flesta åren. Under årens lopp har ett 20-tal Grytsbor deltagit i Vasaloppet. Även i Vätternrundan och Lidingöloppet har vi varit representerade.
På 80- och 90-talet var det motionslopp som gällde, på Stockholmsmaran har Barbro Hammenstig gjort fina resultat. Även Emma Hammenstig m.fl. har gjort fina resultat.
Bandy spelades under 30 och 40-talet mot olika klubbar i Valdemarsvik. Ishockey och fotboll har förekommit, men i liten omfattning.

Gymnastik för herrar har bedrivits sedan 1940. Damgymnastiken har endast förkommet de sista 15 åren.
I badminton har Stig Johansson lagt ner ett stort arbete och fått fram många bra ungdomar bl.a. Elin och Johanna Bilfeldt.
Det finns mycket mer att skriva om, men det här får räcka.

Den här texten har tidigare publicerats i Grytsbladet 2/2003      

Examensdagen

Trots att jag trivdes ganska bra i skolan såg jag fram mot examensdagen varje år.
Dagen före den stora dagen fick några av oss pojkar gå ut med yxa för att hämta björkar att smycka skolsalen med. Vi skulle också ha björkar vid ingången till skolan. Vi fick gå till olika skogsområden i närheten. En gång gick vi ända ut till Stuten som ligger halvvägs ut till Ekön.
Medan vi pojkar gick i skogen med yxan och sedan släpade de hugga björkarna till skolan, fick flickorna gå ut i närheten av skolan och plocka blommor.
På avslutningsdagen var skolsalen vackert klädd med både blommor och björkar. Allt var så högtidligt och glädjefylld. Alla vi skolbarn hade våra finaste kläder på oss. Många föräldrar kom också finklädda och lärarinnan hade sin finaste klänning.
Vi fick sjunga flera psalmer och förhördes av lärarinnan. "Kommungubbar" kom också och skulle kontrollera att vi klarade de olika förhören.
Innan vi fick gå ut till den väntande sommaren, delades betygen ut och som avslutning sjöng vi "Den blomstertid nu kommer". Den psalmen sjungs nog fortfarande i skolorna på avslutningar. Den är skriven av diktaren Kolmodin och vi fick veta att han hade diktat den vid en vacker ödekyrka på Gotland.
Nu skyndade vi oss ut efter att vi hade sagt adjö till lärarinnan. Sommaren verkade oändlig den här dagen och oss väntade både hårt arbete och skön avkoppling.

Vargen kommer till Gryt

I början av 1840-talet bodde familjen Zetterberg i Hagaborg. De hade två döttrar som var i 10-årsåldern. den ena av döttrarna gifte sin med Klas och blev kvar på Hagaborg även som vuxen. Den andra dottern gift sig med en pojke från Snäckvarp. Han och hans bror tog namnet Snäckenström efter gårdsnamnet.
Det är den senare dottern som jag ska berätta om.
Någon gång i början av 1840-talet upptäckte folket i Hagaborg att det strök en varg i närheten. Den gick ut på Alkärret som låg ut mot Ekön och ännu inte uppodlat, utan bara ett stort kärr. De fick bråttom att ta in sina husdjur för att inte vargen skulle få en måltid serverad på ett lättsamt sätt.
De tänkte också på folket som bodde ute på Ekön och som inte visste om att vargen kommit. Hade de några djur ute på skogen som vargen lätt kunde riva? De beslutade att de måste varna folket ute på Ekön och skickade iväg dottern den cirka 5 km långa vägen. Det var inte förrän hon kommit iväg en bra bit och utom synhåll som de kom att tänka på det vådliga i att skicka iväg ett litet barn en så lång väg och med en varg i närheten.
Lyckligtvis kom flickan välbehållen både ut till Ekön och tillbaka hem.
Flickan som gick ut till Ekön för att varna för vargen gick som vuxen under namnet Madam Snäckenström och var känt som en klok gumma.