Cykeln är det bästa fortskaffningsmedlet

 

Cykel var vårt bästa fortskaffningsmedel i min ungdom. Jag minns en gång när vi, ett tiotal killar skulle på Ladsbygdsmästerkap i orientering i Kimstad i början på 40-talet. Vi cyklade tidigt på morgonen från Gryt och hade cirka 8 mil framför oss och vi skulle vara framme till första start klockan 10.

Vi cyklade hela stäcka utan något längre uppehåll men hade förstås matsäck med oss som  vi åt på tävlingsplatsen. Tävlingen tog flera timmar eftersom det var många starter och flera olika sträckor.

Efter avslutad tävling styrde vi färden hemåt igen och det var ganska sent innan vi var hemma. Det var behagligt väder att både cykla och orientera i. Vi var trötta efter en hel dags fysisk aktivitet men också mycket nöjda med våra resultat.

När det var orienteringstävlingar kunde vi cykla ganska långa sträckor och ändå orka genomföra tävlingarna. Gällde det däremot friidrottstävlingar använde vi oss av bussen, eller kanske kunde det finnas någon som hade tillgång till bil så vi kunde komma utvilade till tävlingen.

Cykeln använde vi i de flesta situationer. Under den varma årstiden var vi ofta ett stort gäng ungdomar som tog cykeln efter morgonmjölkningen på söndagarna on det var fint väder. ibland cyklade till Söderköping där vi gick på kafé. De andra drack kaffe men jag drack saft eller mjölk innan vi åter cyklade hem för att hinna med kvällsmjölkningen.

 

 

Så länge jag har orkat har jag fortsatt att cykla, dels för att jag tycker att det är roligt men också för att jag tycker att det är viktigt att hålla kroppen i trim och cykling är ett perfekt träningsredskap. En gång på 80-talet skulle jag åka upp till Gryt för att posta ett brev till min bror Bertil, som bodde i Finspång. När jag kom upp till brevlådan såg jag att den redan var tömd för dagen. Jag hade inte något speciellt inbokat den dagen, jag hade lämnat över gården till Mosse och var pensionär och Anna-Maria var på jobbet på Åldersro. Därför tyckte jag att jag lika gärna kunde cykla upp med brevet till Finspång så at Bertil fick det direkt. Till Finspång är det 10 mil och färden upp tog några timmar.

 

 

Väl hos Bertil ringde jag hem och meddelade var jag fanns. Bertil bjöd på lite att äta och jag stannade hos honom en timme innan jag cyklade hem. De var en skön genomkörare för kroppen och Bertil fick sitt brev levererat snabbt och ända in i köket.