En visa som jag kommer ihåg med glädje. Tyvärr minns jag inte alla verser.

 

Grevinnan hon vred sina händer, "min man han är borta min vän

Han krigar i främmande länder, och kommer väl aldrig igen

Kom in här och spela en visa"

"Er skönhet, min fru, vill jag prisa, ohh ge mig ert hjärta och hand".

 

Då hördes det steg i tamburen.

"Vem faan är den där filuren? Vad gör han vid grevens härd?"

sa greven och mönstrade den. Och pekade på trubaduren med sitt långa och blodiga svärd.

 

Grevinnan som nyss hade dånat, hon sade ”han är ju en narr. Alldeles nyss har han lånat, ett band till sin gamla gitarr”

"Det där låter fanken så troligt", sa greven och mönstrade den, och pekade på trubaduren med sitt långa och blodiga svärd

 

Trubaduren han gick sen och hängde sig uppe på vinden.