Farmor Karolina

Min farmor, Carolina Magnusson, (1839 – 1932) var född och uppvuxen i Högved. Hon gifte sig med Mosse Jonsa (Magnus Jonsson) som kom från Drothem till Åbäcksnäs där han arbetade i trädgården.

Pappan hette Anders Jönsson och hans släkt hade bott på gården i Högved sedan 1600-talet.

Karolina startade affär i en bod hemma. Den affären övertog sedan sonen och därefter sondottern.

Karolina gick då och då i olika affärer i Norrköping och tittade på moderna och fina kläder. När hon kom hem ritade hon av dem ur minnet och sydde sedan upp de olika klädesplaggen.

Farmor kom hem till oss ibland och stannade några dagar. Då fick hon skjuts fram och tillbaka, från början var det hästskjuts men så småningom köpte dottern Annas familj i Uppgården bil och då fick hon nog skjuts av dem.

Ibland berättade hon olika spännande saker för oss. En gång minns jag att hon berättade om hovnarren hos Gustav III, Hellman. Han skulle underhålla kungen och hovet. Han hade många olika konster. En gång var polismästaren i Stockholm på besök hos kungen. Polismästaren gick under det inte så tilltalande namnet Grisen bland folket. Hovnarren skulle underhålla men kunde inte låta bli att anspela på Polismästarens öknamn. Han skaldade:

 ”Av druvor pressar man vin, av grisar blir det stora svin”

Du ska berätta något kungligt, sa Kung Gustav, för att inte polismästaren skulle bli sårad av gris-anspelningen. Då fortsatte Hovnarren Bellman att skalda:

”Absalom var en kungason. Salomon var hans broder. Ronten (=galten) han var grisens far och sona var dess moder.”
 

barnmorskan hämtas i Valdemarsvik

När jag föddes bodde vi i Dala som ligger utanför Fredriksnäs. När det var dags för mamma Anna att föda mig i februari var det smällkall vinter. Helge, min kusin från Högved, var dräng hos oss 1920 och han skickades med släde för att hämta barnmorskan i Valdemarsvik.

Han tog den snabbaste vägen: Från Dala över skogen förbi Långdal och Lenalund, ner över Trehörningen. Förbi Kvarntorp och ner till Gåsen. Därifrån Gåsbäcken ner till Valdemarsviken och in till samhället.

När barnmorskan kom ut och såg hästen var hennes kommentar; "Hade de ingen bättre häst?" och Helge svarade att "Nää, de´ skulle va´ den likste di hade".





Helge tog samma väg tillbaka. Jag vet inte om barnmorskans kommentar fick honom att hålla rejäl fart eller om det var brådskan med födseln. När de kom fram var hon imponerad och berömde att hon aldrig hade åkt så snabbt. De hann fram i tid också.

orientering

Den sport jag hållit på med mest är orientering. Det var mina storebröder Börje och Sune som började orientera med Valdemarsviks IF när jag var 11 - 12 år. Då blev jag lite intresserad och ville hänga med dem. Och så började mitt stora intresse.


Vi sprang för VIF fram till 1942, då Gryts IF återbildades.
Den största orienteringsklubben när jag började orientera var annars SGU, Sveriges Godtemplar Ungdom. De hade sina största framgångar i slutet av 30-talet då de vann budkavlen 3 eller 4 år.

1946 bildades Hammarkindspojkarna. Som man kan höra på namnet var det bara pojkar med i början men så småningom kom flickorna och ville vara med och orientera och då bytte vi namn till HOK, Hammarkinds OrienteringsKlubb

1952 hade vi i HOK vår största framgång i 10-mila som gick någonstans i skogarna söder om Stockholm.. Vid 2 växlingar ledde vi men till slut kom vi på 11:e plats, 20 minuter efter Nais som blev 10:e lag.

Första sträckan sprang Sture Magnusson och Hasse Magnusson sprang 2:a sträckan och växlade som nummer 5.
Ragnar Hermansson och Gusum-Lasse ledde sina sträckor men 5:e sträckan hade en skum kontroll så hela täten sprang bort sig. Trysberg, Robertsson och Vester var också med i laget. Efter sträcka 8 lämnade Elving Magnusson öcer till mig som 11:e man. Jag bommade lite och växlade sedan över till Bertil som 16:e lag. Bertil sprang slutsträckan och lyckades avancera till 11 plats.

Under många år var orienteringen mitt bästa sätt att koppla av från arbetet i lantbruket.

Distriktsmästerskap - Nattorientering

1950  var jag med på DM i nattorientering. Starten var i Storskogen i Åtvidaberg och målet var i Björsätter. Sträckan var 15 km och det var masstart. Tävlingen gick bra för min del och jag slutade 1;a. Jag slog andremannen med bara en sekund.

2:an var Karl Ivar Jonsson som tävlade för Nais. Kar lvar skrev själv idrottsreprtage i tidningen (Norrköpingstidningar) och rubriksatte just den här tävlingen med ”Karl Ivar sekundslagen”. Att jag vann kom med lite i en bisats.

Stafett på hembygdsfesten i början av 1940-talet

Det var hembygdsfest på Prästgårdsängen i början på 40-talet. Då var det en stafett. Det kom ett lag från Valdemarsvik och så var vi ett brödralag från Gryt. Första sträckan var simning som jag hade. Jag simmade från festplatsen över till Prästgården. Där tog min bror Sune över och sprang en terrängsträcka upp runt Forshem och tillbaka till festplatsen nedanför kyrkan. Där tog Yngve över och paddlade över Kyrkviken till Karlberg där han rundade en boj och sedan till Knallen. Vid Knallen tog Bertil sista sträckan löpning tillbaka till festplatsen.