Min skola

När jag var sju år och fick börja skolan var skolan i Gryt uppdelad i två olika byggnader. 1:an och 2:an gick tillsammans i ett klassrum i ena delen av huset. 3:an och 4:an gick i rummet i den andra delen av huset. Det var det hus som ibland går under namnet ”Gamla kommunalhuset” och ligger mittemot det som nu är församlingshem. Vi var mellan 20 och 30 barn i varje klassrum.

Min lärarinna hette Jenny Gustavsson. Varje gång mamma bakade hålkakor, fick jag ta med en till lärarinnan. Varje gång jag kom med en kaka hände samma sak. Jenny sa: ”Då kan vi ta och byta kaka” och så fick jag en pepparkaka i utbyte. Jenny var en ganska snäll lärarinna.

Vi gick i skolan sex dagar i veckan, från kvart över åtta till två-tiden. Varje morgon började med en andakt och med att vi sjöng en psalm. De två första åren kommer jag bara ihåg att vi hade modersmål med välskrivning, kristendom och räkning. När vi kom till högre klasser fick vi också läsa andra ämnen.

Under sommaren 1929 blev den nya skolan klar. Den kallades så småningom ”Gamla skolan” efter att den moderna skolan byggdes på 50-talet. Huset var stort och alla klasser fick plats. På övervåningen gick 1-2:an. Där fanns också gymnastiksalen. På hösten började jag i 3-4:an på nedervåningen. Min nya lärarinna hette Ester Svensson. Hon gifte sig senare med Verner Nord som var lanthandlare i Börrum. Jag har inte så många minnen av Ester men kommer ihåg att hon kunde bli riktigt arg om någon inte uppförde sig på rätt sätt.

När jag började 5:an fick jag gå hos kantorn, A Filip Johansson. Det var roligt att få en magister och jag tyckte han var en bra lärare. Han kunde berätta roliga och fascinerande historier och anekdoter. Det var mysigt att få sitta och lyssna på honom. För det mesta var han snäll men kunde bli riktigt arg när någon gjorde något hyss. 

Kantorn var också skolstyrelsens ordförande. En kommunal förtroendeman på den tiden fick ofta besök av någon som vill diskutera olika angelägenheter. Då gick kantorn bara ut i kapprummet och vi fick sitta kvar och arbeta. Vid något tillfälle upptäckte han att en av pojkarna gjorde något hyss. Då kom han inrusande i klassrummet, slet tag i pojken, lyfte upp honom och ruskade om ordentligt. Efter det gick det en bra tid innan vi vågade göra något när kantorn var ute i kapprummet.

Några pojkar kunde ibland få en hurring av kantorn men jag var aldrig utsatt för det. Om vi inte kunde våra läxor blev det kvarsittning. Det behövde jag inte heller göra så jag var nog en ganska beskedlig elev.